Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Jadå. Så avslutas ännu en helg med ett blogginlägg. Det har varit en ömsom menlös ömsom skön helg.
En gammal gymnasiepolare, Ingela, var på besök i byn vilket innebar fika samt en rökig efterfest på lördagen. Hon hade tillsammans med lite polare besökt en wrestling-match som hölls på Tangopalatset. Yep, en riktig wrestling-match ála Natcho Libre. Jag tackade nej till att gå för att jag inte alls var sugen och för att jag var rädd att det skulle bli jävligt pinsamt. Det visade sig att mina farhågor hade varit helt obefogade då Ingela prisade upplevelsen till skyarna och fick mig att lova att jag skulle dit nästa gång det går. Bra wrestling kan ju inte vara annat än fantastiskt.

Utöver det har jag hängt mest med Mathias och Wibben. Jag och Wibben lade lite sång på en låt som han spelat in förut, vilket var kul. Det var länge sedan jag sjöng in något åt postpunkhållet. Mycket pressad sång och skrik blir det. Fyrstämmigt och allt… Under lördagskvällen tågade vi glatt mot KB runt 1-tiden. Till vår stora förvåning var kön näst intill obefintlig när vi kom dit men den oproportionerliga glädje som vi kände över detta byttes snart mot besvikelse när vi fick vända i dörren p.g.a. brist på kontanter. När vi återkom ett bankomatbesök senare hade hela Malmö hunnit skynda dit för att köa. Väl inne på KB slogs vi av hur lite folk det faktiskt var inne på stället, vilket fick mig att undra var alla de som stått före oss i kön tog vägen. Musiken växlade mellan kass och helt ok, i vanlig ordning, men vi lyckades ha kul hur som. En minnesvärd stund var när jag blev indragen på dansgolvet av en jätte, precis innan vi skulle gå. Mathias och Wibben såg på i skräckblandad förtjusning medan jag försvann in i folkhavet hand i hand med en enorm man från forntiden. Efter lite dansande kunde jag dock tacka för mig och återförenas med mina vänner, som vid det här laget börjat dela upp mina ägodelar emellan sig.

Jag avslutar dagens inlägg med en bild från Wibbens kylskåp. Brickan fanns uppenbarligen där när han flyttade in och han har bara låtit den vara kvar. Att se den är att uppleva det djup som faktiskt utgör vår värld.

Skitroulette.

Jag har precis testat Chat Roulette.

För dig som inte är insatt är http://www.chatroulette.com en sida där man chattar med andra människor som slumpas fram. Alla som är uppkopplade slump-chattar med varandra, två och två. I teorin låter detta underbart; folk från hela världen får en chans att spontant dela med sig av sina liv och livserfarenheter. Äntligen kan man bli den pålästa renässansmänniska man alltid önskat att man var! ”Haha, ja man kan lätt tro det, men min kära vän Lao i Beijing berättade att de visst har fler ord än pling och plong!” I praktiken innebär det tyvärr att man klickar sig förbi en stor majoritet unga män som antingen:

1. spänner sig,

2. sitter redo med sin gitarr för att sjunga för de vackra tjejer de måhända stöta på över cyberrymden,

3. pekar finger,

4. masturberar.

Det sistnämnda görs helst med kameran helt inzoomad på det kön som för tillfället omhändertas. Jag förstår ju på en intellektuell nivå hur det fungerar, att dessa män gör det för att de få utlopp för någon sorts exhibitionistisk sida av sig själva, men ändå känner jag bara: Varför? Jag älskar kvinnor men att se en närbild på en kvinnas sköte i dålig belysning är ju inte hett. Men men. To each his own.

Utöver det har det inte hänt jättemycket. Jag har skrivit på mitt kontrakt på Ubisoft Massive nu så från den 3:e maj kommer jag jobba med det jag drömt om sen jag var 14. Det är svårt att känna den här ”WOW!”-känslan som man hade förväntat sig då, men det kan ju vara också för att jag faktiskt jobbat hårt och aktivt de senaste två åren för att det ska ske.

Då jag är fruktansvärt trött kommer jag nu avsluta detta inlägg med att säga godnatt.

Sov gott.

Idag har varit en seg dag. De senaste dagarna har varit ganska sega faktiskt. Våren har börjat fläkta så smått, men bara i korta stunder. Det är fortfarande ganska kallt men det är ju solskenet som räknas. Jag tycker det är intressant att se hur man varje vår blir så alldeles till sig när solen tittar fram igen, trots att man inte riktigt märker av hur man under hösten börjar gå ner sig i mörkret. Eller så är det helt enkelt så att man bara blir gladare för var vår som går. One of the two.

Ikväll ska jag förbi Debaser en stund och säga hej till Jokko och Elina när de spelar där. Någon rockklubb som precis startat, som ska spela rock från 60-talet och frammåt. Jag är tyvärr inte riktigt någon rock-connoisseur så mycket av klubbens tilltänkta charm går nog gå mig helt förbi. Kul att det händer något hur som helst.

Imorgon hoppas jag få skriva kontrakt för min projektanställning på Ubisoft Massive. Det känns riktigt skönt, särskilt med tanke på hur svajande branchen verkar vara nu. Jag slås gång på gång att jag faktiskt sitter med ett riktigt drömjobb. Visst att lönerna är skräp, men att få sitta hela dagarna med något som jag verkligen tycker om att göra känns lite overkligt. Det är ibland lite så att man kliver ur sig själv och minns när man såg på möjligheten som en dröm långt borta, som något man aldrig själv kunde syssla med. Och det här är ju bara början.

Jag hade tänkt sätta ihop lite film från Stockholm men nu har min MacBook, som jag fick av mina kära vän Johan, säckat ihop helt. Filmerna är i .mov-format och kommer inte alls överens med Windows. Intressant nog så kommer min PC inte heller överens med chatroulette heller. Jag hade tänkt att ge det ett försök för första gången igår. Jag vet inte varför men jag känner en stark antipati mot att chatta med främlingar (samt att se oändliga mängder män masturbera framför sina webcams), men med Mathias glada tillrop i ryggen tänkte jag att jag skulle testa. Mathias har uppenbarligen testat det flera gånger och tycker att det är jättekul att bara prata lite löst med folk från hela världen. När han berättar om det så låter det som en spännande grej, men så fort jag tänker på att pröva så får jag lite ångest. Kanske var det för att bespara mig den ångesten som mina kära webbläsare alla gick ihop och kraschade när jag försökte gå in på sidan. Kanske var det för att jag har Flash 10 när man behöver Flash 9. Kanske finns det en gud som verkligen inte vill att jag chattar. Vem vet? Vem kommer någonsin att veta?

Dagens Malmöfakta kommer endast bestå av en bild:

Ensam och sviken.

Det var uppenbarligen någon boxare som avled för ett par veckor sedan, ”Lillen Eklund” eller något sånt. Enligt Aftonbladet så hade han dött ”ensam och sviken”. När en tidning använder sig av de ordalagen för att beskriva ett människoöde kan det ju inte bli annat än komiskt. Det kan ju omöjligt bli mer emo än att vara just ensam och sviken. Det komiska ligger ju även i vetskapen om Aftonbladets fallenhet för att överdriva. Gissningsvis så utspelade något i stil med: Lillen ligger i sin sjukhussäng och väntar på att hans fru ska anlända med en tidning och en påse godis. Efter en stund anländer hon med de efterlängtade förnödenheterna och sätter sig ned på sängkanten. Lillen rotar ivrigt i påsen men upptäcker till sin fasa att…
”Du har ju köpt fel!” (VILKET SVEK! tänkte Aftonbladets redaktion när de fick höra detta)
”Va? Sa du inte lakrits och nappar?”
”Cola-nappar! De här smakar ju inte alls lika gott!”
”Oj, förlåt.”
”Äh sak samma.”
”Nej men jag går iväg och köper nya. Du ligger ju här och dör för guds skull. Lite cola-nappar ska du ju kunna få.”
”Ok, tack!”
ropar Lillen efter sin fru när hon går ut. Cola-nappar är det bästa han vet. Tyvärr hinner han inte avnjuta det reviderade godisinköpet, utan smälter istället ner i intet och lämnar bakom sig en ledsen fru och o-ätna godisnappar.
Och där dog han alltså, sviken och ensam.

Och det var väldigt mycket om väldigt lite. Jag har inte uppdaterat bloggen på ett tag. Min tid har ockuperats av musik-makande och figurmålande, samt ett begynnande försök att lära mig After Effects. Och mitt jobb då såklart. Mest av allt har det väl berott på att jag inte haft samma sug efter att skriva. Just nu vill jag mest göra musik. Det kommer nog från att jag har haft en massa singelångest, eller ex-ångest, eller vad det nu ska kallas. När man mår dåligt över sånt vill man bara göra musik mest hela tiden. Tycker jag. Jag har börjat bli mycket bättre på att inte tänka på mitt ex, eller rättare sagt, bättre på att, när tankarna kommer, bara stänga av dem. Det svåraste är nog att bli bekväm med tanken på att det faktiskt inte är jag och hon som kommer leva våra liv tillsammans. Även om det varit slut länge så känns det som att jag någonstans gått och närt ett hopp om det, vilket knappast kan sägas vara pragmatiskt.

Nu i helgen ska Gabbi få besök vilket resulterar i att jag tar med mig kläder och dator hem till Mathias och belägrar hans soffa under de kommande dagarna. Det ska en kul! Det börjar bli så pass fint väder nu att man vill vara ute på kvällarna, så det blir nog en hel del knatande runt på stan i helgen.

Malmöfakta:

Ja det är sant. Det må vara kort, but none the less, så kommer här ett kort Malmöfakta. I Malmö är det alltid bättre väder än i Stockholm. Jag baserar detta på min tre månader långa vistelse här, vilket, av bildade experter, anses fullt tillräckligt för att ge legitimitet till mina antaganden. Bor du i Stockholm kan du därför glädjas åt att även om det är grått och tråkigt utanför just ditt fönster så betyder det på intet sätt att min dag kommer te sig lika trist. Mmmm medmänsklighet! Smaka på ordet! Som lingvistisk choklad. Och chips och läsk.

Så återvände jag till Malmö i söndags, efter en skitbra helg i Stockholm. Till skillnad från förra visiten så hade jag skurit ner lite på sakerna som skulle fixas. Det gav mer tid till att träffa folk. Jag anlände i torsdags natt och spenderade natten hos Nadja. Det var ett kärt återseende eftersom hon var borta i Thailand förra gången jag var i Stockholm. Dagen därpå åkte jag till Uppsala och spelade med Hold your horses, Bob. Giget gick bra, och gav oss möjlighet att lära känna varandra lite bättre. Det är intressant att spela med folk som alla är mellan 30-40. Det blir en helt annan stämning i bandet än när man spelar metalcore med jämnåriga vänner som dessutom är uteslutande killar. Jag åkte från Uppsala och slutade kvällen på hemmafest hos en kompis till Christian. Därefter följde en lunch med syskonen, träff med min mor på stan och slutligen en fabulös utekväll med Eskil och co. på Raw Fusion.

Om du inte varit på Raw Fusion måste du gå dit. Det är alltid fantastiskt.

Söndag lyckades jag hinna med att raka huvudet hemma hos Eskil, samt luncha med Julius, för att slutligen bege mig till flygplatsen. Där blev jag sittandes i väntan på mitt försenade flyg, ätandes lakritspingviner och undrandes huruvida just denna flygtur skulle bli min sista. Jag är flygrädd. Det medför att jag inför varje flygning, precis innan planet lyfter, intalar mig själv att vi kommer störta och att jag kommer dö. Det kanske låter kontraproduktivt, men jag gör det så att jag inte ska behöva sitta och oroa mig sen när vi är i luften. Tänk om man är så naiv att man förutsätter att man kommer överleva resan, endast för att sedan upptäcka att man hade fel! Setting yourself up for disappointment. Nej, när planet störtar kommer jag sitta där, lugnt tuggandes på mina lakritspingviner, medans resten besviket och något panikslaget konstaterar att den här resan inte alls blev vad de hoppats.

Jag har nu fått tillräckligt med film-material för att kunna klippa ihop något från mina två senaste Stocholmsvisiter. Jag kommer troligen inte få tid till detta förrän någon gång nästa vecka, då jag har häcken full med jobb just nu. Under påskhelgen kommer Tomas på besök, vilket känns hur kul som helst. Det var länge sen vi sågs. Det kommer bli mycket, mycket nörderi, and I will relish in it.

Mina senaste poster har varit bristande i Malmöfakta, vilket vittnar om att jag inte längre tar mig för att upptäcka Malmö. Jag ska råda bot på detta framöver.